Bron och förtroendet mellan politik och förvaltning

Bron och förtroendet mellan politik och förvaltning.

I gårdagens tidning kunde vi läsa om att bron över Västerdalälven riskerar att rivas, vi har information om att den ska rivas i oktober 2018. Det vill säga om politiken och rättvisan tystas ner och de odemokratiska krafterna inom politik och förvaltning får bestämma.

En del Allianspolitikers populistiska yttranden är helt oacceptabla. Ingen av partierna vill belasta kommunens ekonomi, det tar ”de” inkompetenta verksamhetscheferna hand om. Det finns politiker som inte är beredda att ta beslut utan fakta.

Faktum är att det finns ett protokoll signerat av Mor Johan Olsson i november 1937 att kommunen äger bron. 1990 talet var det kommunen, inte trafikverket som rustade bron.

Utdrag av protokollet från november 1937.

”förelåg erbjudande från Statens Järnvägar om inköp av gamla järnvägsbron vid Tretjärn till ett pris av 1.000 kronor och skulle i detta pris ingå nuvarande träbeklädnad slipers och nödvändig mark för ordnande av tillfarter, dock mot villkor att kommunen förbinder sig att spreta bron till vägbro samt svara för det framtida underhållet av den samma”.

Jag ville veta vad man ska göra vid nödsituationer som brand, behov av ambulans mm. Jag fick naturligtvis inget svar. Trafikverkets påstående att de äger bron går inte att bevisa. Kommunen äger bron och måste ta sitt ansvar. Det hjälper inte vad tjänstemannaväldet önskar, de måste komma med trovärdiga och objektiva ärendeutredningar.

Trafikverket måste bevisa att de har köpt tillbaka bron och  den tillhörande marken, då kan vi börja diskutera om rivning av bron och hur stug-ägarna ska klara sig. Med andra ord beslutet om återremiss är befogat.

Diskussionen om bron hade en större påverkan på förhållandena mellan politik och förvaltning än brons framtid. Nu vet vi att Vägverket inte äger bron och att motståndet mot våra verksamhetschefers okunnighet tar en ny vändning.

Troligen är det bara ”återremiss” förslagsläggaren och jag som har förstått vidden av återremiss förslaget som jag nappade direkt på.

Vanligt är det att kommunstyrelsen nästan alltid uppdrar till förvaltningen att ta hand om ärenden vid liknande situationer. Men nu är det L & B utskottet som ska fortsätta att förhandla med trafikverket. Nu börjar politiken att få en annan riktning, en riktning som jag alltid har velat att ha. Politikerna ska besluta, inte följa förvaltningens diktat.

Börjar en del av Centerpolitikerna äntligen vakna och har de börjat lyssna på mina varningar om faran av tjänstemannaväldet? Eller har man tröttnat på inkompetensen och  misslyckanden? Är man i Centerpartiet nu beredd att börja korrigera sitt misslyckande? Knappast, då förvaltningen styrs av Centern som pga. sin fientliga skolpolitik är ett hinder för en bra skola, vård, personal och integrationspolitik och en faktor som hindrar en ekonomi i balans genom att satsa på flera chefsnivåer och konsultstyrning. Tre av chefsnivåerna kan slås tillsammans till en nivå och resten kan skickas hem.

Nu är det så att jag alltid uppskattat denna politikers demokratiska handlingssätt, men den personen har lika som jag nästan aldrig visat den diplomatiska sidan. Rakt på sak ska det vara.

Vid senaste Ks mötet gjorde jag ett yrkande på inköps och anställningsstopp som övriga partier i Ks kommer att avslå, men det kommer inte att hindra mig från att i mars/april komma med ett nytt yrkande om att byta ut några av verksamhetscheferna för att få bättre ordning inom personalpolitiken, skola och vård etc.

Wahan Ohaness Harutun


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *