SISTA FÄBODEN

Dalasågen hade före Vansbros industrialisering och uppväxt 3-4 fäbodstugor där det hölls kor om somrarna av ägarna från Skålö eller kanske någon annan by på andra sidan Skamsberget.

Sista fäboden E Wanfors

Sista fäboden E Wanfors

Men nu finns bara en genuin fäbodstuga kvar. Det är stugan längst söderut, den som står på Rälgberget och som hör min ungdom till.

Här bodde min skolkamrat Sven Nylander i huset söder om fäbodstugan. Det huset byggdes av Trävaru AB Dalarna som arbetarbostad och hade två lägenheter eftersom en vindsvåning fanns där Oskar Nylanders familj bodde. På nedre botten fanns familjen Vilhelm Pettersson, han var pionjär, inte bara inom arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen utan också inom blåsmusik, han deltog i Vansbros första mässingsextett som gällde för att tillhöra nykterhetsorden Verdandi. Den spelade vid majdemonstrationer samt vid danstillställningar i den första Folkets Hus lokalen som byggdes av Verdandi.

Men det var den sista fäbodstugan det skulle handla om och den var nog byggd på 1800-talet av järnafolk men inköptes nog av sågbolaget och utvidgades något. Här bodde Rälg Erik Larsson, som tillhörde släkten som byggt stugan. Hans hustru hette Elin och de hade en dotter som hette Elvira. Jag tror att hon hade en bror som emigrerade till USA.

Rälg Erik var en av Dalasågens 300 anställda och arbetade i brädgården. Han deltog i folklivet kring Rälgberget som det kallades här. Han var sträng kommunist och ropade när han mötte någon bekant ”Proletärer i alla land förena Er” och så var det någon av de då vanliga propagandaramsorna ”Ned med tronen och penningpåsen osv. Lördagar var han särskilt glad efter att ha tagit sig ett glas. Han sjöng Ernst Rolfs visor som han hade på grammofonen som han satt i sluttningen och spelade på. Fick han se Ann-Marie Frimodig som var jämngammal med mig, så sjöng han för full hals ”Får jag låna nyckeln Ann-Marie? ”Sen fick man höra en stor portion av Rolfsvisorna.

Det var ett så livligt och trevligt folkliv vid Rälgberget och Ljungbergsbacken på lördagarna och större helger. Det var alltid fullt av ungar och ungdom här då. Rälg-Erik blev ensam på slutet, hans dotter Elvira drunknade i Jont-Nilstjärnen då hon var i ungdomsåren och hustrun blev sjuk. Fiske och jakt blev hans tröst. Bolaget gav gamla arbetare med många års tjänst varsin Pro Patria-medalj och en sådan fick också Rälg-Erik. Den hade han gjort rätt för. Han var ett trivsamt inslag i folklivet i min barndom.

Skrivet av Erik Wanfors, publicerat av W. O. Harutun i maj 2014

Bildtext; Det är den lilla stugan i mitten som är den sista kvarvarande fäbodstugan i Dalasågen. Det större huset var det som Trävaru AB byggde som bostad åt arbetare. Det förstördes förra vintern av brand och resterna revs bort. Övriga hus är uthus som tillkom efter fäboden och bostadshuset. I bakgrunden går SWB-banan fortfarande. Förr gick den direkt till Stockholm, nu bara till Repbäcken.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *