KP:s oförändrade krav sedan 2005

Kommunpartiets oförändrade krav sedan 2005 Föro montage WOH

Långt innan Kommunpartiet installerades år 2005 och senast på måndag den 26 november 2012 har vi sagt vad dessa tre chefsredaktörer och politiker på de tre Gottlands tidningar, Ulla Petersson (S) på Gottlandsfolkblad. EVA Bofride (C) på Gotlänningen och Mats Linder (M) på Gotlands allehanda bekräftar. Som ordförande för Kommunpartiet i Vansbro kommun tackar jag dessa chefs redaktörer och politiker.

 

 

Kontraproduktivt utjämningsbidrag.

Av Gotlands Tidningar Jan Rejdnell Tankesmedjan Liberalerna. Publicerad 2012-02-17 

Syftet med det kommunala utjämningssystemet var att omfördela de beskattningsbara inkomsterna mellan kommunerna så att det blev lika höga skattesatser i hela landet. Fortfarande är det stora skillnader i skattesatserna mellan kommunerna i landet.

 På så sätt har reformen misslyckats. De kommuner som tar emot bidrag har helt anpassat sig till den nya verkligheten vilket medför att man inte klarar sig utan bidragen och kan därmed inte stå på egna ben.

Genom att ta skatter från medborgarna i en kommun till en annan i landet så tar man i praktiken ut skatt för annan kommuns verksamhet. Det finns inga krav på att den bidragsmottagande kommunen ska bedriva en effektiv verksamhet. Det är en stor risk att det leder till att man konsekvent försvagar incitamenten för framgångsrika kommuner att bli mer kostnadseffektiva och skapa ett tillväxtvänligt klimat.

”Rika” kommuner har inte höjt sina låga skatter särskilt mycket utan istället effektiviserat sin verksamhet. ”Fattiga” kommuner har känt sig utpekade som sådana och fått argumenten att höja redan höga skatter ännu mer och blivit allt ineffektivare.

Högre skatt medför på sikt ett sämre företagsklimat och därmed färre jobb. Istället för att effektivisera sin verksamhet och spara har de kommuner som tar emot bidragen fullt ut anpassat sig som en bidragstagande part. Man anpassar sig istället för att ta itu med sin situation och utnyttja sina lägesfördelar.

Exempel på kommunal ineffektivitet som initierats av ett bidragstänkande är att jämföra två kommuner. I Åsele har politikerna 88 326 kronor per innevånare att förfoga över (2010) medan Solna endast hade 41 426 kronor per innevånare. Solnas politiker har 46,9 procent av vad politikerna i Åsele har att röra sig med för att använda i kommunen.

Solna har tvingats till att effektivisera och ändå behålla kvaliteten medan Åsele anpassat sig för att meritera sig för högre bidrag. Fler händer i kommunhuset i Åsele än Solna per innevånare. Slutsatsen blir att effektiva kommuner via utjämningen betalar för ineffektiva. Rejäla omprövningar av befintlig verksamhet måste frigöra resurser för ny verksamhet. Det finns inget funktionellt samband mellan mer pengar och resultat.

Man kan dra paralleller med EU:s bidragssystem för jordbruket. Franska bönder och för den delen svenska bönder, är alltmer anpassade till EU:s olika bidrag. Det finns ingen logik i vad som odlas och för vem. Näringen är helt anpassad efter vilka bidrag som ger mest. Allt fler kommuner blir beroende av bidrag och till sist uppvaktas staten för mer pengar.

Det är dags för kommunerna att effektivisera och prioritera sina verksamheter.

Jag vill härmed tacka dessa redaktörer och uppmanar våra politiker att fundera på om det inte är dags för dem efter så många år av misslyckande att lämna plats för kommunpartiet för att få ordning inte bara i kommunens ekonomi utan även allmänt.

Wahan Ohaness Harutun.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.